Färöiska - ett ungt språk med urnordiska anor

Är färöiska nordens yngsta språk?

Trots att vi i Norden inte längre kan förstå varandra utan vidare - har vi som ett resultat av historiska och politiska förhållanden, en särskild språklig och kulturell gemenskap.

Redan Jens Christan Svabo, som på 1770-talet var den förste att teckna ner färöiska kvad och samla in ord till en färöisk ordbok, var medveten om det lilla språkets hotade ställning. Vid den tiden talade knappt 5 000 färöiska. Han tar till starka ord när han skriver :

Enligt Svabo fanns två möjligheter; antingen att göra språket "norskt" igen eller att införa danska. Han skrev att lättast - men inte det rätta - var att göra språket danskt. Men det, som han inte trodde möjligt, blev verklighet ett århundrade senare. Förutsättningarna hade ändrats. Nationalromantikens syn på språk och nation hade genomsyrat tänkandet i grannländerna och detta nådde så småningom till Färöarna.

Den färöiske språkvetaren Christan Matras (1900-1988) sa nästan 200 år senare om Svabos anteckningar, att de "nästan är att betrakta som en avhandling om det färöiska språket; dess förtid, nutid och framtid".

NORDISKA SPRÅK - SPRÅK I NORDEN

Färöiska är både ett nordiskt språk och ett språk i Norden.

Nordiska språk är den gemensamma beteckningen för den nordgermanska undergruppen i den indoeuropeiska språkstammen, och omfattar språken danska, svenska, norska, färöiska, isländska samt det utdöda språket norn.

Men med språk i Norden menas också förutom ovan nämnda språk, också två obesläktade språk. Det ena från den uraliska språkfamiljen (samiska, finska och tornedalsfinska) och det andra från den eskimåisk-aleutiska familjen (grönländska).

I modern tid har många nya språk kommit till Norden med invandring. Man räknar att ca 200 utomnordiska språk också pratas här, men de räknas dock inte till språk i Norden.

URNORDISKA

Urnordiska - eller nordgermanska - var det språk som talades i Norden fram till ca 800 e Kr. Den tidigaste dateringen för urnordiskan sätts till år 150 e Kr för att runskriften togs i bruk kort efter denna tid.

Futharken - det urnordiska runalfabetet - innehöll 24 tecken. Hittills har man funnit ca 200 inristningar på det urnordiska språket, på stenar, berghällar eller amuletter över hela Skandinavien, och det är i huvudsak samma språkform som man möter överallt i Skandinavien på urnordiska runinskrifter.

Hela det nordiska språkområdet var förståelsemässigt homogent, även om vissa dialektvariationer fanns inom det urnordiska språket.

FORNNORDISKA

I den urnordiska periodens slutskede blev dialektvariationerna mer och mer distinkta och språket förändrades mycket snabbt. Omkring år 800 dvs. vid övergången från vendeltiden till vikingatiden, hade urnordiskan börjat skilja sig betydligt från de andra germanska språken.

Språket i Norden kallas från denna tidpunkt fornnordiska och man kunde börja att dela in dialekterna i tre huvudgrenar :

• fornvästnordiska (föregångare till isländska, färöiska och norska),
• fornöstnordiska (föregångare till danska och svenska), samt
• forngutniska (föregångare till gutniska).

Men övergången mellan de olika grupperna efter geografi var inte klart markerad, och följde inte de politiska gränserna.

VÄSTNORDISKA

Till de västliga nordiska språk som runt vikingatiden skilde sig från de östnordiska språken, hör :

• norska,
• isländska och
• färöiska

Men på grund av en gemensam utveckling i Skandinavien samt den isolation som öspråken har ute i Atlanten, har norska nuförtiden mer gemensamt med svenska och danska än de två andra västnordiska språken. I avsaknad av skriftliga källor vet man inte riktigt hur färöiska utvecklades under denna period, men man vet att färöiskan började att gå skilda vägar från det norska språket och därmed blev distinktare.

Historiskt är färöiska ett mellanting mellan norn, isländska och västnorska dialekter. Norn talades under medeltiden på ögrupperna Orkney och Shetland norr om Skottland. Öarna ligger ca 300 km sydöst om Färöarna. Liksom isländska och färöiska utvecklades norn ur de fornnorska dialekter som de vikingatida nybyggarna, som främst kom från Västnorge, förde med sig. Språket, som var nära besläktat med färöiska, har få lämningar. Efter att norske kungen 1468 och 1469 pantsatte de två ögrupperna till Jakob III, Skottlands kung, började norn under 1500-talet långsamt trängas ut av lågskotska, men språket levde kvar ända in på början av 1800-talet. Dialekten på Shetlandsöarna och Orkneyöarna är fortfarande starkt präglad i tonfall och ordförråd av det nordiska inflytandet och några ord och uttryck förekommer fortfarande i flera nordskotska dialekter.

Det finns inte mycket skrivet på norn. När det började dokumenteras var det redan på stark nedgång. I slutet av 1800-talet for den färöiske språkforskaren Jakob Jakobsen (1864-1918) till Shetlandsöarna och samlade en stor samling texter och material på norn. Det var bland annat dikter, vaggvisor, gåtor och ord, varav tio tusen nordiska ord som fanns kvar i den lågskotska dialekt som talades på ön. Allt detta publicerade han sedan i den etymologiska ordboken Etymologisk Ordbog over det norrøne Sprog på Shetland.

FÄRÖISKA

Färöiska - føroyskt - är en del av den västnordiska språkfamiljen. Liksom isländska har färöiska utvecklat sig från de gammalnorska dialekterna som nybyggarna under vikingatiden hade med sig från västra Norge. Färöarna ligger ca 600 km utanför Norges västkust.

I några hundra år var språket gemensamt på Island, Färöarna och i Norge, och enligt en jämförelse av de tre språken omkring år 1200 gjord av Arne Torp, professor emeritus i nordiska språk, ser vi inte några stora skillnader.
En skillnad som vi kan notera i slutet av 1200-talet mellan fornisländskan på den ena sidan och norska och färöiska på den andra sidan är att norska och färöiska har förlorat h framför l, r och n, medan isländska har behållt h i denna position:

• hlaupa (springa) > no. och fo. laupa
• hníga (niga) > no. och fo. níga
• hrósa (att rosa) > no. och fo. rósa

I det äldsta bevarade färöiska dokument från medeltiden, Seyðabrævið från 1298, skrivs f.ex. lutir istället för fornisländskans hlutir.
Men det gamla norska skriftspråket försvann från Färöarna och blev ersatt av det danska. Färöiska blev i många hundra år bevarat endast genom muntligt tal.

Omkring år 1035 blev Färöarna underlagda den norska kronan som ett län och var en del av Norge fram till 1380. Då inlemmades Färöarna i Danmark-Norge. Husaviksbrevet, daterat till år 1407, är den sista färöiska skriften på över 300 år. Danskan blev administrationsspråket och tog definitivt över som skriftspråk efter reformationen 1536. Färöiska förblev en talad dialekt, medan skriftspråket förblev danska.
Senare förlorade Danmark Norge vid freden i Kiel 1814 till Sverige, men behöll de nordatlantiska öarna.

Grundtanken med reformation att förmedla religion på landets språk, slog alltså inte igenom på Färöarna. Kyrkan använde dansk bibel, kulturspråket var danskt och igenom hela denna perioden satte danskan tydliga spår i vardagen bl.a. när det gällde personnamn.

Det finns försvinnande få äldre dokument skrivna på någon slags färöiska. Den norröna / fornvästnordiska skrifttraditionen antas ha upphört senast under reformationen eftersom danska infördes som kyrkospråk på öarna 1536 och endast danska användes som skriftspråk. De äldsta färöiska texter efter reformationen är till exempel kvad och anteckningar från 1770-talet. Det var först då som Jens Christan Svabo (1746-1824) i upplysningstidens anda tecknade ned färöiska dikter samt skrev en ordbok och därmed introducerade sin "egen" ortografi (stavning och val av alfabet, inklusive diakritiska tecken) som byggde på språkets uttal. Svabos avsikt var heller icke att skapa ett normerande skriftspråk utan hans syfte var helt enkelt att dokumentera det färöiska språket I vor Tid som han uttryckte det.

Skolplikten som infördes 1844 försvagade det färöiska språkets ställning ytterligare, eftersom det inte fanns något färöiskt skolmaterial. Färöingarna slutade däremot aldrig att prata färöiska, men när det skulle skrivas - blev det gjort på danska.

Ett etymologiskt färöiskt skriftspråk som bygger på det gamla nordiska språksystemet trycks i en artikel publicerad 1854 i Annaler for nordisk Oldkyndighed og Historie. Inspirerad av den på 1800-talet växande nationalromantiken som vurmade för nationalstaten och det egna språket, utgav färöiske prästen Venceslaus Ulricus Hammershaimb (1819-1909) detta första utkast till standard för rättskrivning : Færøisk Sproglære. Han gjorde en ortografi liknande en obruten skriftlig tradition från det gamla fornnordiska språket, som kunde användas över hela Färöarna oavsett eventuella dialektala skillnader. Det är i stort sett samma rättskrivning som används än idag, dock med några få modifikationer. Men avståndet mellan det skriftliga och det talade språket är stort, vilket medför svårigheter i rättskrivning.

Innan Hammershaimbs ortografi hade individuella försök gjorts att återuppfinna det färöiska språket, främst i samband med nedtecknande av balladtexter. Detta gjordes då med mer eller mindre ortofon rättskrivning. Ormurin langi som diktades i början av 1800-talet av Jens Christian Djurhuus, är ett tidigt exempel på sådan färöisk litteratur.

På 1880-talet krävde färöiska studenter i Köpenhamn att färöiska skulle vara huvudspråk. Utgivningen av den första färöiska tidningen Føringatíðindi startade på 1890-talet och den fick stor betydelse som förmedlare av det färöiska skriftspråket. Att det färöiska ordförrådet vid denna tid inte var stort, ser vi tydligt i tidningen; både exempel på främmande ord (främst danska) och nyord förekommer. Dikter och pjäser skrivs, till och med antologier, men den första romanen - Babelstornið av Regin í Líð (pseudonym för Rasmus Rasmussen, vanligen kallad Rasmus á Háskúlanum) - kom inte förrän 1909. Dikten till nationalsången "Du fagraste land mitt” skrevs 1906 av Símuni av Skarði, men inte förrän efter Andra världskriget då Färöarna förhandlade sig till ett visst självstyre (hemstyreslagen 1948) blev färöiska återigen huvudspråk.

SPRÅKET IDAG

Språket talas idag av ungefär 70-75 000 människor, först och främst av de 50 000 invånarna på Färöarna, där det har varit officiellt språk sedan 1937. Den sista andelen färöisktalande är utflyttade färöingar, varav de flesta av dessa bor i Danmark. Färöingar och islänningar kan till viss grad förstå varandra, men inte helt utan problem. Skandinaver med viss kunskap i nynorska kan även förstå skriven färöiska, medan det för skandinaver oftast inte är möjligt att förstå isländska utan undervisning. Färöingar har å andra sidan inga problem med att förstå de andra skandinaviska språken.

KVAD

Att det färöiska språk överhuvudtaget överlevde under alla dessa år beror till stor del på den färöiska kvaddans, som är en dans som är unik för Färöarna. Den dansas till gemensam sång utan ackompanjemang, och de sånger som sjunges kallas kvad, kvæði - eller medeltida ballader.

Beteckningen kvad kommer av kväda, ett äldre ord för att sjunga. Försångaren, skiparin - leder sång och dans, och de övriga deltagarna stämmer in i omkvädet. Kvaddansen har liksom de så kallade medeltida balladerna ett ursprung flera hundra år tillbaka i tiden och dansas fortfarande, främst i dansföreningar, vid flera av årets högtider.

ETT UNGT SPRÅK

I perioden efter reformationen var överklassen dansk, prästerna, och ämbetsmän var danska och prestigespråket var danskt. När de första försök gjordes med systematisk skolundervisning i 1845, var undervisningsspråket danskt, och det fanns inget ämne som hette färöiska. När ett flertal i det färöiska lagtinget 1912 röstade för att den numera så kända paragraf 12 skulle träda i kraft, beslutades med lag att undervisningsspråket skulle vara danska.

Först 1938 jämställdes färöiska med danska i skolan, och med lagen om självstyre 1948 erkändes för första gången färöiska som huvudspråk på Färöarna. Det står dock i lagen från 1948 att danskt skal lærast væl og virðiliga - skall läras gott och grundligt.

Det skall noteras att i 1948-års lag om självstyre inte står att färöiska är det nationella språket - bara att det är huvudspråk på Färöarna. Denna formulering har den danska regeringen fastställt och den vill inte erkänna att färöiska är nationalspråk på Färöarna!!

FÄRÖISKA ORDFÖRRÅDETS UTVECKLING

Diskussionen om det det färöiska ordförrådet togs upp redan när det nya skriftspråket började användas i böcker, artiklar, tidningar osv. Det talade språket använde ord som användes i färöiska vardagen och problem uppstod när det som låg utanför den skulle beskrivas. Vilka benämningar skulle sättas på nya ting och fenomen?

Färöingen har i flera hundra år använt ett främmande skriftspråk, så att arbeta upp ett eget skriftspråk - som i princip skall kunna användas till att beskriva alla tänkbara saker och företeelser - tar lång tid att etablera. Och det arbetet fortsätter ännu idag på Färöarna.

Redan från början låg det klart att utvecklingen av det färöiska vokabuläret skulle göras med det befintliga ordmaterial som fanns på Färöarna. Vid de tillfällen då ord saknades skulle nya ord konstrueras, för att på så sätt undvika importerade främmande ord. Färöarna skulle vara självförsynande med nya ord. Redan i slutet av 1800-talet hördes röster för att göra färöiska ersättningsord istället för importord och den förste som stod fram för denna självförsöjningsprincip var filologen Jakob Jakobsen (1864-1918).

IMPORTORD

Ideologin som strävar efter att minska antalet "främmande" ord inom ett språk kallas språkrensning eller språkpurism. Detta motstånd mot utländsk påverkan har varit rättesnöre ända sedan skriftspråkets tillkomst och kännetecknar fortfarande färöisk språkpolitik.

Purismen kan föras på olika språkliga nivåer. Färöiska kännetecknas av lexikal språkpurism som innebär att strävan är att göra färöiska ord som ersättning för importord. Detta sker genom att skapa nya ord - neologismer - som ofta är avledningar av befintliga ord. Det är samma lexikala språkpurism som vi också ser på Island.

Som exempel på nyskapade färöiska ord från den äldsta perioden under 1890-talet kan nämnas :

• bókasavn (bibliotek)
• bókmentir (litteratur)
• halastjørna (komet)
• hugsjón (ideal)
• kollvelting (revolution)
• lærdur háskúli (universitet)
• skráskrift (kursiv)
• sjónarringur (horisont)

För samtida generation färöingar känns det som dessa ord alltid har existerat i språket. En del av Jakobsens nyskapade ord som idag är fullt integrerade i färöiskt tal- och skriftspråk är inspirerade av isländska.

Det förekommer naturligtvis också översättningar av utländska ex.v. danska ord :

• eftirspurningur (efterspørgsel > efterfrågan)
• mállæra (sproglære > språklära)
• ráevni (råstof > råämne)

Den ortografiska och fonologiska språkpurism innebär att man bibehåller importordet och tillämpar rättskrivning enligt nationella språkregler (uttal, böjning osv.). Men denna form för språkpurism har troligtvis inte varit så populär hos Jakobsen, i alla fall tar Kaj Larsen i sin omfattande artikel från 1993 inte upp några exempel på utländska ord med en till färöiska tillpassad rättskrivning och böjning.

DAGENS FÄRÖISKA SPRÅKPOLITIK

Attityden idag är inte så oförbehållen fördelaktig för lexikal språkpurism som den var tidigare. Bland dagens färöiska språkvetare står tendenser för ortografisk, fonologisk och morfologisk språkpurism förhållandevis starka vid sidan av lexikal språkpurism. I två dansk-färöiska ordböcker från 1990-talet (Føroya Fróðskaparfelag 1995 och Stiðin 1998) samt den engelsk-färöiska ordboken (Stiðin 1992) ses exempelvis ett ansenligt stort antal importord stavade enligt färöiska uttalsregler :

• sjalu - (jaloux > jalusi)
• tineygjari (teenager > tonåring)
• spitari (speeder > gaspedal)
• kovboy (cowboy > cowboy)

Men ibland får orden inte fäste bland befolkningen. Därför heter tonåring nu 25-30 år senare också tannáringur. Sjalu används, men vanligare är nu øvundsjúkur, eljusjúkur och svartsjúkur.

Bland moderna nyskapade ord från 1980- och 1990-talen kan nämnas

• farstøð (terminal > station)
• telda (computer > dator)
• tyrla (helikopter)
• tvíkilja (katamaran)
• bingja (container)
• fløga (CD)

Men precis som ovan med importord, är det inte alla förslag på nyskapade ersättningsord som slår igenom i den språkliga vardagen. Men det visar sig att ord med två stavelser som är svagt böjda feminum, klarar sig väldigt bra (de som slutar på -a ovanför).

SPRÅKPURISM

Språkpurism kan indelas i olika typer:

• generell eller selektiv språkpurism, samt
• konservativ eller regressiv språkpurism

Generell språkpurism, som motsätter sig importord av alla typer är sällsynt. Däremot är det den selektiva språkpurism, som kännetecknar färöiska - man tar avstånd från ord från vissa språk, men inte andra. Detta är tydligt eftersom färöingar motarbetar danska och engelska ord, men i många tillfällen är ersättningsorden inspirerade av isländska. Förövrigt har det moderna färöiska språket nästan inga isländska importord.

Regressiv språkpurism gäller utrotning av alla importord, även flera hundra år gamla sådana. Däremot riktar sig konservativ språkpurism endast mot nya importord. Färöisk språkpurism kan varken placeras bara i det ena eller det andra lägret, men innehåller både regressiva men dock mest konservativa drag. Fortfarande är det någon som vill göra gällande att ersätta ordet telefon med det nyskapade färöiska ordet fjarrøðil, som föreslogs för flera år sedan men aldrig slog igenom (mobiltelefon heter förresten fartelefon).

Den språkpurism som gäller på Färöarna idag är inte enbart vänd mot danska, men i ännu högre grad mot den intensiva influens som kommer från engelska och amerikanska. Detta gäller speciellt terminologiskt arbete inom diverse tekniska områden, vars terminologi primärt är engelska. Språkpurismen går ut på att tillhandahålla en färöisk terminologi till de moderna områden, ex.v. tekniska ämnen och andra med anknytning till ett modernt samhälle. Stort arbete ligger bakom de idag befintliga fackord- och ämnesordlistor med färöiska ord till ex.v. datorteknologi, juridik, kvalitetsstyrning, zoologi, botanik, geologi, matematik, medicin, språk, litteratur osv.

FÄRÖISKA SPRÅKRÅDET

Den offentliga språkpolitiken sköts av Málráðið, Språkrådet, som är en institution under Kulturministeriet. Det bildades 2012 och var en omorganisering av färöisk språknämnd som upprättades 1985. Det fanns språklig rådgivning tidigare men från 1985 fick färöisk språkvård en egen institution.

Språkrådet har som uppgift att vårda, utveckla och beskydda det färöiska språket, att vägleda, rådgiva och fatta beslut i språkfrågor, samt att fastställa färöisk rättskrivning. Språkrådet är organiserat med en styrelse, arbetsutskott och ett kontor där personalen svarar på frågor från institutioner och privatpersoner. Språkrådet tar på eget initiativ kontakt med media när det föreligger behov, ex.v. vid felaktigt språkbruk.

Dessutom skall Språkrådet svara på frågor om personnamn, geografiska namn och andra namn. Alla förnamn på Färöarna är reglerade i lag och listor finns med godkända pojk- och flicknamn.
Den största delen av frågorna till Språkrådet handlar om färöiska ersättningsord för utländska ord.

DAGENS SITUATION

Idag finns färöiska tidningar och tidsskrifter, färöisk radio, färöiska skolböcker, färöiskt undervisningsspråk, färöiskt språk i kyrkan, färöiska används i offentlig administration, i riksdagen. Färöisk tv sänder ex.v. nyheter, barn- och ungdomsprogram, kultur- og debattprogrammer på färöiska. Alla film och utländska program har dock vanligtvis danska undertexter, och dessa utgör en stor del av den samlade sändetiden.
Ordböcker som tidigare var en bristvara på Färöarna, har via internet gjorts till en lätt tillgänglig resurs. Politikerna har sett betydelsen av en färöisk ordbokspolitik och avsatt pengar till det föremålet. Nordiskt Ministerråd har i globaliseringsperspektivet prioriterat de små språkområdena, och det har färöiskt haft fördel av, bl.a. ökade ekonomiska resurser till forskning, färöiska ordboksprojekt och andra kulturella aktiviteter.

Ett område där färöisk står svagt är inom den så kallade popular culture, dvs. kiosklitteratur, veckotidningar och liknande - de danska veckotidningarna är mycket populära på Färöarna.

Färöiska är ett så kallat litet språk i Norden, men språkets nuvarande situation visar inga tecken på att det är ett hotat språk. Den första bok som utgavs på färöiska kom 1823. Det var en översättning av Matteus evangeliet, översatt av J.H. Schrøter (1771-1851). I år 2000 blev titel nr. 4 000 udgiven på färöiska, varav ca. hälften är publicerade efter 1970. En stor del är barn- och skolböcker. I 2015 blev 223 nya böcker på färöiska registrerade i boklistan på Färöarnas landsbibliotek. Från svenska översattes detta år 14 titlar, varav en ljudbok och ett teatermanuskript. De flesta andra svenska översättningar var barn- och ungdomsböcker.

Målet för färöisk språkvård måste vara att färöiska skall användas på alla områden och inom alla fackgrupper i det färöiska samhället. En politisk målsättning som sattes upp vid sekelskiftet var att minst hälften av sändningarna i tv skall vara färöiska programmer. Nu drygt 20 år senare är det målet ännu inte nått. Anslagen till kultursektorn har positivt nog ökat, men täcker inte det stora antal kulturella aktiviteter som är på Färöarna.

DANSKA PÅ FÄRÖARNA

Historiskt sett har danska haft en synnerligen framträdande roll på Färöarna. Det var under flera århundraden färöingarnas enda skriftspråk. Den danska skriftspråkstradition började mot slutet av 1800-talet att ersättas av ett färöiskt skriftspråk. Danska spelar fortfarande en mycket central roll på Färöarna. Det är det första främmande språk som barnen lär i skolan - från tredje till nionde klass, och i fjärde tillkommer engelska.

VILKEN DANSKA?

Nuförtiden lär eleverna sig att uttala "riktig" danska i skolan, vilket ju är helt naturligt. Det gör vi när vi lär oss engelska, tyska, franska osv. Men så var det inte förr. Då användes ett uttal som byggde på skriven danska. Ett vanligt namn för detta sätt att prata är götudanskt, och det kännetecknas av att den i högre grad uttalar alla stavelserna i orden vilket gör den lättförståeligt för såväl danskar som svenskar och norrmän. Uttalet har också ett tydligt färöiskt tonfall och kan sägas vara en slags skandinaviska.

Götudanskt är den speciella varianten av danska som hörs bland främst äldre på Färöarna. Den är inte lika vanligt att höra nu, men denna form av danska används fortfarande i samband med att det sjungs kväden med dansk text.

Detta skandinaviska uttal av danska är mycket praktiskt eftersom den kan användas som en slags lingua franca i nordiska sammanhang. Undersökningar har visat att många skandinaver har mycket svårt att förstå modernt danskt uttal. Sett genom nordiska glasögon bör denna form för danska kanske inte helt elimineras från danskundervisningen, men istället ingå som en del av den.

Det skandinaviska uttalet har också den pedagogiska fördel att eleverna lär mycket bättre rättskrivning, och det är konstaterat att många färöingar är mycket duktiga att skriva danska. Nutida danskt uttal ligger onekligen mycket långt ifrån skriven danska. Kanske skall skolan inte "återgå till" att lära eleverna det skandinaviska uttalet av danska, men lärarna bör uppmärksamma dem på det och betona den stora praktiska betydelsen detta uttal kan ha för kommunikationen med skandinaver inklusive danskar.

Årtal i färöiska språket

Några viktiga årtal ur det färöiska språkets historia.

Källor

• Jógvan í Lon Jacobsen, Føroyskt - Færøsk, Sprogforum nr. 19, 2001
• Ebba Lindberg, Birgitta Hylin, Färöord- Liten färöisk-svensk ordbok med kortfattad grammatik jämte upplysningar om språkets historiska bakgrund, Samfundet Sverige-Färöarna, 1984