Tórshavns kommun har givit ut en förnämlig nyckel till staden, en bebyggelsehistorisk kartbok, Tórshavnar býaratlas.
På senare år har mycket byggts i Tórshavn och alla sluttningar ner mot hamnen är fulla av hus. Det visar också kartan på bokens omslag, infälld i den är 1782 års karta (se bild höger) med bykärnan på den lilla höjdryggen mellan de båda vikarna. Där syns den kungliga monopolhandelns hus på Tinganes, kyrkan och några andra byggnader, nästan alla yngre än branden 1673. På bägge sidor om inloppet ligger skansar som ser rejäla ut, men störst är Rybergs handel i Vágsbotn, en tullfri transithandel med vin, sprit, tobak och andra dyrbarheter.
Handeln skapade arbete, folk utan jordegendom som höll dem fast i bygderna, flyttade till Torshavn och en ny kyrka, i grunden den nuvarande domkyrkan, uppfördes i norr. År 1801 räknade Tórshavn 554 invånare.
Artonhundratalets omvälvande sekel med frihandel och ett djuphavsfiske från däckade fartyg förde med sig befolkningsökning, krav på mark för odling av vall för ko och potatis för det egna hushållet. Kommunen styckade ut tomter i utmarken både för mindre och lite större trähus som bygges på stenkällare, nu så karaktäristiska och eftertraktade bostäder. Skolor och andra institutioner formade en ny mittpunkt, Vaglið. Stadens historia skildras kortfattat och överskådligt i boken.
Vid nittonhundratalets ingång fanns 1 656 invånare i Tórshavn, som 1909 blev köpstad. Kartor visar hur bebyggelsen utvecklats med kajer, lagerbyggnader, varv och fiskindustrier. Den ekonomiska uppgången under andra världskriget följdes av svåra år, men staden fick allt fler institutioner, några av dem byggdes stora och okänsliga i betong. Med landsvägen norrut över höjderna på 1960-talet kom allt fler bilar. Efter uppmätningar av de äldsta husen 1958 gjordes en bevaringsplan för husen ut mot Tinganes och de kom genom åren att renoveras. Det rådde sedan länge bostadsbrist i den täta och lummiga innerstadsbebyggelsen och under de rika åren från 1975 fram till krisen 1990 tillkom många nya villakvarter i ytterområdena.
År 2001 var invånarantalet i kommunen 17 939, 40% av hela Färöarnas befolkning. De små grannbygderna, också på andra öar, har lagts samman med Tórshavn, som nu räknar 19 425 invånare.
Inventeringen
I den med många fotografier illustrerade kartboken beskrivs staden områdesvis. Största vikten har lagts vid stadskärnan där varje hus äldre än 1958 har registrerats och bedömts, över 1800 byggnader.
Uppgifter från tidigare kulturhistoriska inventeringar har förts in och nya kan läggas till i framtiden. Det har skett enligt det danska systemet SAVE Survey of Architectural Values in the Environment) som utvecklades på 1980-talet för byggnadsregistreringar för att synliggöra karaktäristiska och bevaringsvärda drag i stadslandskapet för att skydda platsens identitet.
Siktlinjer och grönområden, även enstaka träd har uppmärksammats och markerats. Både naturförhållanden och historia finns med i beskrivningarna liksom miljöns arkitektoniska värde. Syftet är att förklara vad som är viktigt att bevara för att behålla egenarten och ge utgångspunkter för hur ny bebyggelse kan smälta in i miljön. De äldsta och de viktigaste husen är fredade. Inte är jag förvånad över att bevaringsvärdet övervägande bedömts vara ganska högt. Bara ett fåtal hus, ombyggda så illa att de stör omgivningen, har på kartan fått markeringen lågt värde. Några få har inte tagits med därför att man inte haft tillkomstår eller alls kunnat bedöma åldern.
Framtiden
Flera arkitekter har satt sin prägel på staden, men den som medvetet och envetet arbetat på att bevara egenarten är författaren och under många år stadsarkitekten Gunnar Hoydal. Ett exempel jag minns är att kommunen kring 1980 köpte in ett mycket dominerande betonghus ute på näset för att, föredömligt nog, riva det. Expansionen under de rika åren gick inte ut över stadskärnan, som fick behålla sin egenart, utan skedde utanför.
Fristående villor i olika stilar kom att dominera, men Gunnar Hoydal ivrade också för nya boendeformer och några täta husklungor byggdes också på 1970-talet.
Tjugo år senare planerade kommunen radhuslängor med i förväg gjutna grunder och brandväggar. Den enskilde köparen fick sedan stor frihet att själv bygga och utforma sin fasad. Nu är en av längorna, Inni á Gøtu, det första spännande hus som syns när en besökare närmar sig staden med bil.
När ett köpcenter skulle uppföras lyckades man placera det i en sänka så att det trots sin storlek inte kom att dominera den delen av den egentliga staden. SMS är en ovanligt trevlig galleria med olika butiker och matställen. Nu finns det emellertid planer på ett nytt köpcenter, ett område vid Stóratjørn, ovanför Inni á Gøtu, och där har grävskoporna rensat berget. Meningen är att en firma skall bygga 12 höghus och radhus, hotell och hallar, i allt 300 000 kvadratmeter, ett projekt som är enormt och helt främmande för Färöarna. Världskonjunkturen kanske tvingar till måttfullhet.
Argir och Hoyvík är med i kartboken, men inte de andra tidigare självständiga kommunerna. Där byggs villor som aldrig förr och den odlingsbara marken försvinner allt mer. Jag kan bara hoppas att god omsorg också kommer att ägnas åt de gamla bygdernas karaktär och miljö.
Turismen är också på Färöarna en växande näring och i den får den gamla bebyggelsen ett ekonomiskt värde, en extra vinst i bevarandet. Tänker på hur jag en gång på Tinganes i hällregn mötte en liten grupp i färgstarka oljekläder som under sakkunnig ledning studerade byggnaderna med stort nöje. Kanske var de också förberedda genom William Heinesens eller Jørgen-Frantz Jacobsens kärleksfulla skildringar.
Tórshavnar býaratlas är en otroligt klar, illustrerad beskrivning av stadens utveckling, av hus och miljöer. Jag kan bara hoppas att den allmänt blir studerad och diskuterad och tänka att jag hade velat vara med i arbetet.
Tórshavnar býaratlas, Hús og býarumhvørvi 2007. Boken är 45 sidor, i stort format med kartor, illustrationer och färöisk text. Bakom stadsatlasen står en stor styrgrupp, medan själva arbetet har utförts av arkitekter hos firma Hasløv & Kjærsgaard i Köpenhamn. Tórshavns Byatlas finns också i en dansk utgåva och materialet skall bli tillgängligt på nätet (www.torshavn.fo).
