Graba i Färöarna

Den ornitologiskt intresserade Carl Julian (von) Graba var advokat i Kiel, född 1799.

Övertalad av sin kollega Friedrich Boie, som 1817 hade gjort en ornitologisk resa till Norge, företog Graba 1828 en resa till Färöarna, vars fågelvärld vid den här tiden var nästan helt okänd.

Senare skrev han en dagbok över resan: Tagebuch geführt auf einer Reise nach Färö im Jahre 1828. Dagboken publicerades 1830 och översattes till färöiska 1987. Den användes bl. a. av Charles Darwin i hans On the Origin of Species… (1859).
Resans huvudsyfte var ornitologiskt, men Graba gjorde också andra anteckningar om landet, befolkningen, grindadráp (valfångst) osv. (som andra gjort före honom).

Färden från Kiel till Köpenhamn gick snabbt, på 27 timmar (!). Han skildrar sina medresenärer i detalj och de flesta var ”solide gebildete Leute”, utom möjligen en glad fransos som hade varit ”Staabstrompeter unter Napoleon”.

Redan i Köpenhamn stötte han på problem – han hade ju inte med handeln att göra (som låg under ett danskt handelsmonopol). Vad hade en tysk advokat att göra på Färöarna? Han behövde ett speciellt tillstånd för att få resa dit, visade det sig. Att få tillståndet tog honom 14 dagar. Under tiden köpte han presenter till ”infödingarna” på Färöarna, mest tyger och tuggtobak, som han räknade med skulle underlätta hans vistelse.

Redan under resan till Köpenhamn gjorde han ornitologiska observationer – liksom senare var de mycket noggranna.

Den 23 mars 1828 skulle han segla från Köpenhamn. Men hela påsken var det vindstilla och först den 9 april kunde man avsegla och kom så småningom till Helsingör. Sedan drabbades skeppet av en storm på Nordsjön och blev ytterligare försenat, till passagerarnas förtret.

När man äntligen nådde Färöarna och efter att ha rundat Nólsoy ankrade på redden utanför Tórshavn, såg Graba ingen stad. Stranden och backen därovanför var beströdd med stora mossbelupna klippblock. Först när de närmade sig stranden såg Graba att klippblocken faktiskt var hus och att mossan var taktäckningen. Om detta är huvudstaden, reflekterar Graba, hur skall då inte landet i övrigt och dess bosättningar se ut?

De första dagarna i Tórshavn gjordes besök hos viktiga personer i staden – de beskrivs noga som gästvänliga och tillmötesgående och deras kläder noteras ingående. Därefter företogs små exkursioner i omgivningarna. Fåglarna beskrivs noggrant, med mått och vikt och färger på fjäderskruden. Här, liksom i andra artbeskrivningar i dagboken, är de latinska namnen klassificerade enligt tidens zoologiska system, som ofta skiljer sig från dagens.

Sedan bjöds Graba på en roddtur (en av många sådana turer) i en åttamannabåt till Kollafjørður bygd. Han är mycket imponerad av den hastighet med vilken båten för honom till bygden och konstaterar att ingen ryttare till lands kunde ha gjort det snabbare. Han beskriver också i detalj hur båten är byggd och hur den byggts – hans sinne för detaljer förnekar sig inte. Under resan beskriver han också ost- och västfall – strömmar som växlar riktning var sjätte timme, i princip. Han menar också att strömmarna är så starka, att invånarna på flera öar (t. ex. Suðuroy och Mykines) under flera månader inte kunnat lämna sin ö.

Naturen längs kusten i Kollafjørður beskrivs med en skräckblandad förtjusning – kusten är unersteiglich, omöjlig att klättra upp för, så vad som händer om båten förliser kan man tänka sig.

Kyrkan i Kollafjørður är han inte imponerad av – den måste vara den mest miserabla i hela kristenheten, skriver han.

I Kollafjørður bodde han hos pastor Holm, där förtäringen var sådan som präster förmodligen kunde njuta av överallt, menar han.

Därefter går han i sällskap med en grupp till fots genom dalen till Leynavatn, där han beskriver de olika raserna av fjällröding som finns. Han når kustbergen och imponeras av synen av Suðuroy, Koltur, Sandoy och Vágar. På väg tillbaka besöker gruppen en bondhustru, vars gästfrihet gläder honom mycket, och denna vänlighet och gästfrihet präglar hela befolkningen, menar han. Som han litet tillspetsat skriver, så vill han hellre tillbringa en hel dag med en färöisk bonde än med dennes tyska motsvarighet!

Han noterar här också att stararna på Färöarna är stannfåglar men att de trots detta inte utgör en egen art. Här skjuter han också en vit korp – han får senare se flera sådana – men menar också här att det inte är en egen art. Han har uppenbarligen ett strängt artbegrepp.^*1*

Efter detta besöker han Nólsoy, som han beskriver i detalj, liksom de fåglar han skjuter. Han påpekar maliciöst att han med ett skott sköt tre exemplar av en art, vars näbbar skiljer sig i storlek, och att Hr. Pastor Brehm (den ledande tyske systematikern vid denna tid), om han sett detta, skulle ha beskrivit dem som tre olika arter!

Till Nes på Eysturoy åker han sedan och bor hos prästen (prästerna var unga danskar, som efter att ha stått ut sex år på Färöarna kunde återkomma till Danmark och få de mest eftertraktade pastoraten, noterar han litet elakt). Där, som i en del andra sammanhang, är han ganska kritisk till den danska överklassen.

På hemväg från Nólsoy, som han besöker flera gånger, blev det storm och prästen från Suðuroy blev sjösjuk (underförstått: Graba blev det inte själv). Tillbaka i Tórshavn drabbades gruppen av flera dagars störtregn och utflykter var inte att tänka på. I stället skildrar han torvskärning, fiske av kalvi, hälleflundra, livet i stadens hus, den nya skolan (två år gammal – han får själv undervisa och förhöra eleverna och blir förbluffad över deras kunskaper) osv.

Tre dagar tillbringar han i Saksun, där han ser så mycket nytt, vackert och intressant att hans text breder ut sig över åtskilliga sidor. Där förvånas han av seden att män och kvinnor kunde dela säng utan att vara gifta, men att praktiskt taget inga utomäktenskapliga barn föds på öarna. Besöket i Saksun piggas också upp av en auktion på vrakgods och last från en fregatt som i en storm gått på klipporna utanför bygden. Han förbluffas över att 500 personer från de flesta öarna kommit till auktionen.

På väg från Saksun passerar Graba Vestmannaklipporna, kända fågelberg. Han blir så tagen av upplevelsen – oväsendet från och rörelsen i fågelpopulationerna – att han blir rent lyrisk och om det skriver han ett separat kapitel, Die Bewohner der Vogelberge. Där beskriver han – mig veterligen för första gången – zoneringen i berget, hur olika arter så att säga staplas på varandra i olika höjdskikt och med olika flygmönster. Det är en fascinerande skildring. Man kan här notera att den numera vanliga stormfågeln, havhestur, inte hade invaderat Färöarna vid Grabas besök. Skildringen leder honom vidare till Der Vogelfang auf Färö – också ett separat kapitel – där han skildrar hur färöingarna utnyttjar olika fågelpopulationer, de vuxna fåglarna, deras ungar och ägg.^*2*

Men hans strapatser fortsätter. Han rider till häst, kommer via båt till Sandoy och Suðuroy och beskriver bygder och befolkning, avslutar med en beskrivning av fångst av delfiner och grindvalar. De är också ganska detaljerade, men inte lika inspirerade som berättelsen om fågelbergen (men Graba var ju ornitolog).

Hans hemresa skedde så småningom utan större strapatser. Han kommer hem till kusten utanför sin hemort Kiel den 6 augusti 1828 och blir så rörd av att se skogar, sädesfält och naturens prakt att han vill simma i land!

Att resan varit strapatsrik och arbetsam framgår av sista meningen i hans dagbok:

Eller i den färöiska översättningen: ”Men til Føroya fari eg ikki aftur.”

Fotnot

1.

Att både korpar och labbar förekommer i olika färgvarianter har senare också visats mera vetenskapligt; se labbar av Bengtson och Bloch 2003.

2.

Senare, mera grundliga, skildringar av fågelbergens zonering som i allt bygger på Grabas skildring, har getts bl. a. av Nørrevang 1960 och Salomonsen 1982.

Litteratur

• Bengtson, Sven-Axel, & Bloch, Dorete, The Arctic Skua (Stercorarius parasiticus) on the Faroe Islands: abundance and plumage polymorphism
  (i: Dansk Orn. Foren. Tidsskr. 97:210-220. 2003).
• Darwin, Charles, On the Origin of Species by Means of Natural Selection.
  London 1859.
• Graba, Carl Julian, Tagebuch, geführt auf einer Reise nach Färö im Jahre 1828.
  Hamburg bei Perthes und Besser 1830.
• Graba, Carl Julian, Dagbók skrivað á eini ferð til Føroya í árinum 1828. Eyðun Winther týddi.
  Emil Thomsen. Tórshavn 1987.
• Nørrevang, Arne, Søfuglenes udvælgelse af ynglebiotoper på Mykines, Færøerne
  (i: Dansk Orn. Foren. Tidsskr. 54:9-35. 1960).
• Finn Salomonsen, Faerøernes fugle. I: Faerøernes natur. 12
  (i: Danmarks natur. 1982).