Det var ett riktigt årsmöte som inleddes med att organisten Heri Eysturlíð på den fina flygeln spelade Kúrur tú lítli songfuglur mín av Jógvan Waagstein.
I Konstnärsklubbens härliga sal i Konstnärshuset, Smålandsgatan 7 i Stockholm, lyssnade femtio personer, av dem var knappt 20 medlemmar i Samfundet Sverige-Färöarna.
Själva årsmötet bjöd inte på överraskningar, verksamhetsberättelse godkändes, revisorerna hade gjort sitt och var nöjda med räkenskaperna, styrelsen återvaldes. Efter mötet serverades ostpaj och vin och det gavs tillfälle att studera bilder av konstnärer, ritade på borddukar under herrklubbens 150 år.
De flesta hade ju kommit för höra Brandur Enni sjunga och spela ackompanjerad av Eric Jakobsson på tuba. Bägge spelar annars i blåsorkestern Solna Brass.
Eftersom Brandur skall fara hem till Suðuroy efter sex år i Sverige, var det en avskedskonsert med olika slags sånger från hans tidigare album men även en hel del nyskrivet material.
Hans mjuka färöiska version av Fred Åkerströms Jag ger dig min morgon väckte glädje. Lívsmynd som är skriven av Steintór Rasmussen, var också en äldre fin låt som Brandur hade valt att sjunga.
Jag trivs bäst i öppna landskap, i Kári P's karismatiska färöiska version, som ändå avslutades med en vers av den ursprungliga svenska texten där alla fick sjunga med, var ett nummer som passade väl in i slutet av konserten.
Heri Eysturlíð framhävde att svensk populärmusik från 1960-talet var känd på Färöarna tack vare Alan Nolsöe som arbetade på radion och hade varit i Sverige. Han blev medlem när Samfundet grundades 1973 och deltog i årsmötet, bosatt här sedan länge.
Ordförande påpekade att uppsvinget för musiken på Färöarna kommit efter det att Nordens Hus invigdes 1983. Plötsligt fanns en estrad och kommunala musikskolan utvecklades snabbt med hjälp av lärare från Sverige. Musikgrupper uppstod runt om på öarna och nu rör sig färöiska musiker och sångare i hela världen.
Med en tung bok om Stockholm önskade Samfundet Sverige-Färöarna Brandur Enni lycka till och välkommen åter!
