För att skapa ett konstprojekt med fokus på Färöarnas utsatta läge emot naturens krafter väljer konstnären, en svensk skulptör med atelje på Orust, att under en månad sommaren 2016 göra naturinstallationer på Färöarna. Men det handlar också om balansen i naturen som har växt fram under tidens gång.
Från att skapa i färskt trä som ett naturligt, levande material, utvecklades Karl Chilcotts konst under det senaste årtiondet till att allt mer skulptera direkt ute i naturen. Den skapade och den skapande naturen tog över en allt större plats i konsten, blev nästan själv konstverket.
Minimala ingrepp, att använda bara “material” från platsen och återlämna platsen i samma skick som förr – detta blev grunden till filosofin som kort sagt är: Art celebrating Nature.
Ökad ambitionsnivå
Vem är Art in Nature gjort för? Svaret är klart. Men hur skall budskapet komma fram, om konstnären jobbar uppe i fjällen på Island eller långt nere i en australisk regnskog, ute i vildmarken? Svaret kan vara ett eget förlag som Karl grundade Det heter Percipi och ger ut konstböcker om hans konstprojekt ute i naturen.
Vid hans sida jobbar dottern Christine som är konst, kultur och naturintresserad fotograf. Tillsammans har de gjort Art in Nature-projekt på Irland, i Spanien och Italien, på Island, i Holland, Newfoundland och Australien. Ambitionsnivån har ökat hela vägen. Från att skapa i naturområden knutna till avlägsna tillflyktsorter, till att slutligen år 2015 jobba i en australisk nationalpark med höga krav på att omedelbart efter att verket installerats bygga tillbaka det.
Platsens själ
Geografiskt sett fokuserar Karl och Christine på områden runt Nordatlanten med anknytningar till den gemensamma nordiska historien, från projektet The New Found Land på Newfoundland i Kanada, över Jardarteikn på Island till Scottland som också står på listan för år 2016. Den lokala natur- och kulturhistorien, urbefolkningens liv, lokala traditioner, men framför allt platsens själ och budskap inspirerar Karls verk.
I Wollemi nationalparken i Australien blev lämningar efter några finska immigranter på samma sätt intressanta som spår av aborigin i regnskogen, känguruben i savannen, olikfärgade stenar, bark och mossa.
Färöarna, en naturligt följd
Efter Australien känner Karl och Christine för att komma tillbaka till Nordatlanten och sätta foten på Färöarna, där de aldrig förr har varit. På Irland och i Spanien hade Karl börjat att jobba med fårull, i Australien kunde han fördjupa sig i att skapa med bl.a. fårben. Då är vägen till Färöarna nästan en naturlig följd. Men inte bara på grund av detta. Också folkets kulturhistoriska rötter och historiska självbild drar dem till öarna på samma sätt som det utsatta läget. Här hoppas de att hitta igen “den väsentliga ensamheten” (Blanchot) som de tycker är så viktigt för att med sina händer och ögon känna, ana, se, formulera, gestalta och förmedla naturens budskap.
Det unika
De har valt juni månad på grund av ljuset fastän de också gärna skulle ha tagit hösten, vintern eller våren, de stora förändringarnas tid. Ett resultat av denna månad skall vara deras sjätte konstbok med arbetstitel “Floating Rocks”. Boken utges 2017 och presentationen av boksläppet sker på Färöarna. Böckerna trycks i Sverige i en begränsad upplaga och kommer inte att återtryckas. Livet är unikt, naturen är unik, och människan är unik. Därför bara 500 böcker.
Respekt för traditioner
Innan någon börjar jobba ute i Australiens vildmark, skall han enligt aborigin tradition berätta för platsen om vem som kommer och vad han vill göra. Detta brukar också Karl och Christine göra. Och det kan låta så här:
We are from the land of the midnight sun, coming in peace with open mind and empty hands for creating Art in Nature, considering The Land as a Borrowed landscape, using thankfully dead branches or drift wood, stones, sands, flowers, bones, leaves, wool, moss, feathers, water, shadows and lights from the places and reconstructing them immediately after having taken some pictures.
