Bråda dagar på posten i Tórshavn i januari 1919

Ett av portona som höjdes var det för lokalbrev i lägsta viktklassen. Där höjdes portot från 5 till 7 öre. Postkontoren på Färöarna hade gott om 5-öresfrimärken, men några 7-öres fanns inte, eftersom denna portosats inte funnits tidigare. Ett ivrigt sändande av telegram fram och tillbaka mellan Tórshavn och Köpenhamn försiggick. Postmästaren i Tórshavn försökte få tillstånd till en framflyttning av tidpunkten för portohöjningen till dess de nya frimärkena fanns på plats – utan framgång. Korrespondensen per telegram skedde på engelska, eftersom censur fortfarande rådde efter kriget.

Man fick helt enkelt söka tillstånd för extraordinära lösningar. Den första lösningen var att använda 4-öresmärken som delades på diagonalen. En sådan halva tillsammans med ett 5-öresmärke blev 7 öre. Eftersom höger- och vänsterhänta väljer olika hörn att påbörja klippningen i, uppstod fyra olika varianter på halva 4-öresmärken. Första kända avstämplingsdag för denna variant är den 4 januari 1919.

Efter några dagar började även 4-öresmärkena ta slut, och då var nästa steg att klippa ur märkesbilden från 4-öres tidningsomslag och därefter halvera den på samma sätt. Även här gavs möjlighet till fyra olika märkeshalvor. Denna lösning användes första gången den 6 januari 1919.

Ytterligare några dagar senare, den 13 januari 1919, var även denna möjlighet på väg att ta slut, varför det beslutades om att ett antal 5-öresmärken skulle tryckas över med texten ”2 øre”. Detta gjordes för hand, ett märke i taget, med en i hast tillverkad stämpel som monterades på en del av ett stolsben. Detta övertryck gjordes i sammanlagt 15.500 exemplar. Stolsbenet ifråga finns idag på Postmuseet i Köpenhamn.

Den 23 januari 1919 anlände fartyget s/s Botnia till Tórshavn med bl.a. de hett eftertraktade 7-öresfrimärkena, och då kunde en tre veckor lång provisorietid upphöra.