Som en god vits berättades det nu i mars att en man från Kollafjørður sagt att detta var en lång regnskur som började i oktober. Eitt langt æl.
Under hela vintern har det ena lågtrycket avlöst det andra med regn och storm. Färjorna har inte kunnat gå som de skulle och bilisterna har varnats. Häromdagen reste sjön sig och forsarna stod rakt upp i luften.
Energi
Den värsta stormen kom i december och då uppmättes styrkor på 60 sekundmeter. I Neshagi står tre vindkraftverk som saktar av när vinden går över 28 sekundmeter och inte ger något över 34 sekundmeter. Stormen bröt dock inte ner vindmöllorna och det finns optimism inför den vindkraftspark som skall resas i Húsarhagi, nära Tórshavn.
SEV heter kraftbolaget, som ägs av kommunerna, och deras första turbiner kom igång i Vestmanna 1954. Kraftverksdammarna bör vara så fulla av vatten nu att vi borde få tillbaka på elräkningen, sade flera till mig. Bolaget skall göra försök med tidvattenenergi, strömmarna mellan och kring öarna är mycket starka. Där finns kraft att hämta när tekniken utvecklats tillräckligt. Till hösten hoppas man att 60% av elenergin skall komma från vind och vatten. Resten måste komma från olja.
Tunnlar
Visst är det härligt att med bil gå ner i tunneln redan från Vágar till Streymoy, och slippa krångla med färja. Över en halv miljon bilar passerar på ett år och investeringen från 2002 lär redan lär vara betald.
När deltagarna i Samfundets kultur- och dansresa landade i sol den 26 februari 2014 var det bara att gripa tillfället och fara till Gásadalur, genom tunneln till bygden, som sedan vägen nådde dit fått några nybyggda hus. Utsikten mot Mýkines är så fin och en liten bäck bildar en fors som faller i havet, nära båtarnas branta landningsplats.
Den äldsta tunneln av öarnas arton är från 1963 och finns vid Hvalba på Suðuroy. Den är för trång både för fisktransporterna och för vanliga bussar liksom de två tunnlarna på Viðoy. Där pågår projektering av en ny sträckning genom en östvänd dal till Viðareiði. Borðoy och därmed Klaksvík knöts till Eysturoy 2006 med en över 6 km lång tunnel, som djupast går den 150 m under havsytan.
I februari 2014 tog landsstyret beslut om två nya tunnlar som har diskuterats under flera år. Bygget av den första, tunneln från Streymoy till Eysturoy, skall börja 2018 och vara klart 2021. Den andra gäller från Streymoy till Sandoy, med sina 1 250 invånare. De 20 personer som är skrivna på ön Hestur vill naturligtvis ha en förlängning till sin bygd. Politiken har som mål att alla bygder skall kunna leva vidare och därför avsätter Färöarna till en början 400 miljoner av en helhet på 2 miljarder kr i bergarbete.
Andra investeringar
I Vinnublaðið den 28 februari finna en översikt över årets investeringar i byggen och de uppgår till 1,7 miljarder kr av både allmänna och privata medel. I Tórshavn grävs för den nya skolkärnan, en fantasifull skapelse ritad av BIG i Köpenhamn, beräknad till över 500 miljoner kr. Andra skolor repareras. Samtidigt spränger banken, BankNordik, för en ny byggnad. (Det är inte förvånande att banken försökt införa en avgift för alla som har ett konto.)
Sjukhusen i Tórshavn och Klaksvík skall byggas till liksom flera andra sociala institutioner. Hamnarna i Tórshavn, Tvøroyri och Rúnavík förstoras och flera investeringar görs för fiskeindustrin. Idrotten får också sitt och golfbanan, den som måste bli en utmaning för kommande turister.
Bladet säger inte något om varifrån medel till alla investeringarna kommer, men nog tyder det på en enorm optimism. Bruttonationalinkomsten (BTÚ) var 13,6 miljarder kr 2012, enligt Hagstovan.fo. I fjor ökade exporten med 10% till över 6 miljarder, den består nästan helt av produkter från havet. Deras värde ökade med 15% från 2012 och det berodde mest på den odlade laxen, men också på makrill, sill och kolmule, från det pelagiska fisket.
En investering i drivved
Med växande befolkning i början av 1800-talet kom en lag som gjorde det möjligt att grunda nya bygder på mark som styckats ur gammal utmark. En sådan bygd är Hellurnar vid Oyndarfjørður på Eysturoy, nu med 19 invånare.
De två första boningshusen där byggdes 1849 och 1853 och det ena har använts som lada. För några år sedan började ägaren samla drivved för att renovera huset. Han har främst letat på Norderöarna och fått ihop 90 timmerstockar, från 3-4 till 9 meter långa, som han har sågat och nu torkas. Prover har sänts till Island för bestämning och svaret från skogsforskningen var att alla stammarna, fura, lärk och lite gran, vuxit i Sibirien. Det äldsta träet började växa 1669 och dog 1871. Detta berättades i Sosialurin den 3 mars 2014. Drivtimmer var förr en stor tillgång, inte bara till husbyggen utan också till vissa delar av en båt.
Turism
Den nya flygterminalen på Vágar skall helst öppnas redan i maj för att ta emot sommarsäsongens gäster. Under 2012 passerade 225 000 resande flygplatsen, en stigning med 9% från föregående år. En satsning på reklam i utlandet skall locka fler besökande till öarna som vill satsa på turistindustri.
Nu, i mars, såg jag inte många turister, men den dagen ms Norröna, försenad av storm, lade till i Tórshavn sågs en del traska runt i sina färgglada regnkläder. Under 2012 var det 25 000 resande som kom med fartyg. Dit räknas då också besökande från de stora kryssningsfartygen. När ett av dem med 4 000 ombord lägger till i Klaksvík är alla bussar bokade och trottoarerna fulla av folk.
Arbete
En vardag som nu i mars är inte planet, Atlantic Airways airbus fullt, och de resande är män i sina bästa år. De pendlar till alla möjliga och omöjliga destinationer, många av dem är befäl på fartyg hos olika rederier, andra, över 1 000 man, arbetar inom oljeindustrin. Samtidigt saknas arbetskraft till alla nya byggen på Färöarna. En del islänningar arbetar där, men det är annars svårt att få hantverkare från Europa. Att importera arbetskraft från andra länder tar lång tid, sägs det i Vinnublaðið den 28 februari. Arbetslösheten ligger kring 4% och drabbar främst kvinnorna bland Färöarnas 23 000 löntagare.
Privatisering, får och flyg
Färöarnas utmarker anses tåla att 70 000 får på helårsbete. De rör sig till synes fritt, men den utmark som tillhör en bygd är oftast med stängsel delad i hagar. Varje hage har ett styre och utser en herde eller två som har tillsyn med djuren. Betesrätten är avhängig av jordinnehav i inmarken.
J.Chr. Svabo som reflekterade över färöiska näringar diskuterar fårbetet i sina Indberetninger 1781-82. Det finns två system, det ena är kenning, säräga, där varje ägare sköter sina får, gärna med egna öronmärken, och själv tar den vinst eller den skada som kan uppstå. Det andra feli, samäga, sköts fåren gemensamt och arbetsinsats och utbyte fördelas mellan alla ägare som har betesrätt, om än liten, i hagen.
Enligt en förordning från 1757 skulle säräga vara avskaffad, men så är det inte, skriver Svabo. Han räknar upp en rad för- och nackdelar med de två systemen och påpekar försiktigt att han anser att den gemensamma skötseln bör föredras. (Svabo, J. Chr., Indberetninger far en Reise i Færøe 1781 og 1782. København 1959. s. 217)
Samma diskussion pågår fortfarande, einskilja är ett ganska nytt ord för att privatisera och det förkommer ofta i den politiska debatten. Delar av det samhällsägda bolaget, pf Atlantsflog, såldes ut för några år sedan. Bolaget har med gott resultat har flugit och även opererat på andra rutter än de ordinarie. Landningsförhållanden har förbättrats och nya plan har köpts in. Nu beslöt lagtinget att det allmänna skall köpa tillbaka de privatiserade delarna. Samtidigt talas det om den konkurrens som kan komma när andra bolag kan tänkas vilja trafikera öarna när sommarturismen ökar.
Diskussionen om de två systemen för ägande och skötsel gäller fortfarande, där som här. Jag kan inte låta bli att tänka på ordet túlipanaær för ett moderfår som lärt sig närmast flyga över staket så fort hon siktat en tulpan innanför.
Bilder
Klicka på en bild för att starta bildgalleri.
