Kan man lära sig färöiska?
Jo, men inte på en helg. Trots det har Samfundet Sverige-Färöarna anordnat en liten helgkurs för nybörjare.
Första kursen
Den första gången hölls den som studiecirkel 25-26 april 2015 i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan i förbundets lokaler på Östgötagatan i Stockholm. Där var det fullsatt med 14 deltagare och tre från Samfundets styrelse, Rune Bengtsson, Gunnel Wallén och Sören Hallgren samt sångaren Brandur Enni.
Eftersom Samfundet hade arrangerat en resa till internationell balladkonferens i Tórshavn var ballader ett tema under de fem timmarna. Annars var det uttal, litteratur och grammatik som gällde och Brandur överraskade med sång.
Mer än hälften av deltagarna hade redan besökt Färöarna och flera var på väg dit igen.
I studiematerialet ingick Färöord av Ebba Lindberg och Brigitta Hylin som Samfundet gav ut 1984. Det är inte bara en ordbok utan innehåller också en språkhistorisk översikt, uttals- och formlära. Deltagarna fick också, utöver en del mindre artiklar, skriften Balladdans i Norden, Meddelanden från Svenskt visarkiv 48, från Samfundet och Visarkivets symposium i Stockholm 8-9 november 2007. Tidningsnotiser ingick i övningarna där Brandur suveränt gav prov på Suðurroyarmál.
Samfundets årsmöte hölls samma kväll.
Andra kursen
Ett andra kurstillfälle ordnades lördag 10 och söndag 11 oktober i samma lokaler. Planen liknade den tidigare med språkhistoria, litteratur, uttal och grammatik, men utan tonvikt på ballader. Deltagare i den första studiecirkeln hade önskat flera uttalsövningar och mindre grammatik och det rådet följdes. Formläran är svår för den som inte har träning i ett språk som tyska med klarare regelverk.
Liksom första gången ställde Brandur Enni upp med gitarr till stor glädje för deltagarna. Hans deltagande var ovärderligt. Nanna tog hand om språkhistoria och uttal från Nólsoy, Gunnel om litteratur och hon tog upp Sólrún Michelsens Hinumegin er mars, 2013, som nominerats till Nordiska rådets litteraturpris. Rune talade om grammatik och de svenska avhandlingar som skrivits om färöiska. Gränserna mellan avsnitten var flytande och programmet varierat. Alla de sex studietimmarna innehöll uttalsövningar.
Några tillfälligt valda tidningsartiklar fick refereras och framstod som lustigt aktuella. Även denna gång innehöll studiematerialet, utöver diverse textkopior, Färöord och dessutom Fjällskuggan och andra noveller från Färöarna av Heðin Brú, översatta av Birgitta Hylin 1981.
Några av de 14 deltagarna hade goda förkunskaper, andra kom mest av nyfikenhet, men intresset var stort. Stämningen vid kaffepauser och lunch var mycket god.
Utvärderingen visade att uttalsövningarna var särskilt uppskattade, någon ville ha mer grammatik, men medgav att den skall man nog själv studera. En deltagare kan inte glömma sången "Jag ger dig min morgon" på färöiska, framförd av Brandur.
Undervisning i färöiska har bedrivits vid Institutionen för nordiska språk i Uppsala, men tre år har gått sedan den senaste kursen. Den ökade turismen på öarna borde för övrigt medföra en större intresse för det spännande språket med det kluriga uttalet.
Färöiska kan en svensk mycket väl lära sig, men det måste ske på plats, till exempel på sommarkurs på Fróðskaparsetur i Tórshavn.
