Ett utmärkande drag för de flesta färöiska konstnärer är den påverkan det dramatiska landskapet har på deras konst. Impressionisten Jóannis Kristiansen är inget undantag.
Naturen och hembygden är ofta återkommande motiv i Jóannis Kristiansens konst. Han föddes i Leirvík 1918 och han visade tidigt lust att teckna och måla. Skolböckernas marginaler var fullklottrade med bilder och han föredrog att ägna sig åt sitt skapande framför att delta i praktiska arbeten i bygden. Trots det var Jóannis ändå på sitt sätt delaktig i bygdelivet, något som återspeglas i hans målningar där hembygden har en central roll.
1935 reste Jóannis Kristiansen till Köpenhamn för att få konstnärsutbildning, och han blev kvar i Danmark i 13 år. När kriget bröt ut i april 1940 befann sig många färöingar i Danmark och de hade ingen möjlighet att resa hem förrän freden kom fem år senare. 1942-1948 gick Jóannis på Kunstakademiets Malerskole i Köpenhamn. Det skulle dröja många år innan hans konst blev visad och känd på Färöarna. Den självkritiske konstnären staplade sina målningar under en säng och han målade ofta över det ursprungliga motivet.
Först 1962 ställdes nio av hans målningar ut i Tórshavn. Bilderna fick ett positivt mottagande i massmedia och en tidning skrev:
Här har vi en stor konstnär,
utan att folk överhuvudtaget vet om det
Redan året därpå visades 52 tavlor vid en andra utställning på Färöarna.
Vid sidan av landskapsmåleriet var Jóannis Kristiansen en framstående porträttmålare, och ett återkommande motiv är danskan Else Margrethe Bonke som 1967 blev Jóannis hustru. Paret var bosatt i Danmark, men på somrarna återvände de till Leirvík där Jóannis hämtade inspiration till sitt konstnärskap.
Jóannis Kristiansen avled i Köpenhamn i mars 1988. Han efterlämnade en mängd tavlor föreställande mäktiga landskap med ett mycket karaktäristiskt ljus. Ett av hans mest kända verk är altartavlan i Leirvíks kyrka som avbildar Jesus i Getsemane. Hans bilder kan också ses på konstmuseet i Tórshavn och det nya museet i Leirvík.
