Snö, färöisk dans och slå tunna - En reseledares vecka på Färöarna 2018

En veckas resa

Den första dagen, en onsdag, bjöd på ösregn och sedan en morgon på det fina hotellet við Gjógv med spännande ljus över snö. I Klaksvík togs gruppen emot i museets apotek och Jógvan Ravnsfjall, Norðoya fornminnasavn, visade Christianskirkja med församlingshemmets träskulpturer.

Den svenska Aina Cederblom donerade 1935 en vävstuga till kvinnorna i Klaksvik. I den arbetar de fortsatt med utrustning från henne, men inte just då vi kikade in. Hennes båt finns i kommunens gömmor.

I det goda vädret gick det fint att köra den nya tunneln till Viðareiði. På kvällen var det dans med Klaksvíkar dansifelag i deras hus, Skálinn. På frågan skall vi gå upp, svarade en av deltagarna: "Nej, vi brukar vara här nere." Han hade dansat där två gånger och kände sig hemma. Heini Mohr välkomnade oss åter.

Utanför Blásastova, hembygdsmuseet i Gøtu, februari 2018 Foto Gunnar Turesson

Resan handlade lika mycket om kultur som om dans och två timmar gick fort i Norðragøta där Kristfríð Tyril öppnade källaren i Jákupsstova, på en husgrund som påstås ha tillhört Tróndur í Gøtu, platsens hjälte med en illvillig roll i Färingasagan.

Blásastova, efter Blasius, heter hembygdsmuseet, Gøtu fornminissavn, som ger en ram till berättelser som Fedgar á ferð / Fattigmans heder, av Hedin Brú. Kyrkan i Norðragøta är en av de många som uppfördes på 1830-talet.

Skálafjörður

På bägge sidor av Skálafjörður växer bebyggelsen så att den nästan täcker stränderna. Därifrån kommer det att gå fort att köra till Tórshavn i den tunnel som leder över till Streymoy och snart blir klar. Efter en strålande middag i Hotel Rúnavík fick vi delta i dansen hos Eysturoyar dansifelag där Jens Dalsgaard hälsade oss välkomna. Hos dem fick vi flera timmars god dans.

Till Dalur på Sandoy

Lördagsförmiddag hann vi med ett kort besök vid Múrurinn, Magnuskatedralen, i Kirkjubøur och lunch i Norðurlandahúsið, Nordens hus, innan vi for med färjan till Sandoy. På Sandur visade Jóan Petur Clementsen en båt han bygger i verkstaden där hans far tidigare byggt båtar. I dag är det mycket få som kan konsten.

I Dalur väntade middag i Eiríkshús, där dansgolvet kom att gunga så att vikdörrarna stod och slog. Det var dans med föreningen Stígum fast och de båda försångarna Jóanes Johannesen och Anfinn Johannesen gav så mycken energi och glädje att att gruppen sent kommer att glömma dem.

Tórshavn och Nólsoy

I söndagens sol vandrade vi upp genom Plantasjan / Viðarlundurin i Tórshavn till Listasavn Føroya, konstmuseet, och ägnade god tid åt den fina samlingen av bilder och skulpturer, liksom åt en pågående utställning av Sigrún Gunnarsdóttir som väckte funderingar.

Sedan var det dags för färjan till Nólsoy och dans med Nólsoyar dansifelag i Avhaldshúsið. Föreningen serverade smörgåsar med färöiskt pålägg och älghjärta från Hå, bygdens vänort. Erlendur Simonsen förklarade hur han ser på dansen och hur han lär ut skillnaden mellan att kväda och sjunga till barn.

Efter återfärden var det bara att gå direkt från färjan in i Skansastova till Tøkum lætt. Andrias Sigurstein tog där emot oss denna sista danskväll och det blev ännu en egen ton i dansen.

Ballader och visor

Bland de kvad som gick igen var det flera med anknytning till Färingasagan som Sigmunds kvæði yngri, Dvørgamoy 1, Brestirs kvæði, Leivur Øssursson och Bjarnabani, Ormurin lange var också med. Av hänsyn till gästerna var det korta eller förkortade ballader som valdes. Dronning Dagmar och Kong Sverker dansades till svenskars ära. Men hel del krigiskt fanns med som i Sinclairs visa och Mallebro / major Brack, som är populära, så också om troll som i Brúsajøkil och den svenska Herr Mannerlig. Stolt Signhild och Ebbe Skammelsen hör till de kända nordiska balladerna liksom De två systrarna- Hørpuríma. Bland danska visor hördes Ved Kristiansand och de färöiska nationella Vælkomin veri her í dag, Vælkomnir Føroyingar her í vási, Føroyingar sum her nú koma saman, (melodi Vårvindar friska), So vakrar moyggjar och Hvørjum man tykja vakurt hjá sær. Vi dansade många timmar, bland de svenska visor som också fick vara med var Byssan lull som färöingarna kunde, Det stod en jungfru och öste vatten, Herr Mannerlig och Uti vår hage. Efter Til Havnar vit fara med omkvädet turalleri, turallera önskade en i gruppen önskade soldatvisan En Jeger gick sig at jage med omkvädet Så synger vi alle højt fallera, fallera, fallera, en sang for Nordamerika, Nordamerika hurra. Den avslutade dansen i Dalur och då trodde jag att golvet skulle brista och vi alla hamna på bildäcken som ligger under.

Slå tunna och annan kulturhistoria

Fastlagsmåndag är det inte längre allmän dans i Tórshavn, men många utklädda barn slog tunna. Stor och små tunnor finns att köpa, de fylls med godis, hängs upp och sedan gäller det att slå med en påk så att tunnan går sönder. Den som lyckas blir kattarkongur eller kattardrotning. De vuxna männens lek missade vi i Dalur för vädret var för dåligt, men utklädda barn slog tunna och dansade i skolorna både fredag och måndag.

I gruppen fanns också ett stort intresse för det kulturhistoriska museet, Tjóðsavn och utställningen i Brekkutún. På Fróðskaparsetur Føroya, universitetet, tog Turið Sigurðardóttir emot och berättade livfullt om språkundervisningen. Efter ett kort besök hos Jan Andersson i Steinprent, Grafisk verkstad, skyndade många för att se närmare på HNJ Bókahandil och yllebutikerna vid Áarvegur.

Det är roligt att leda och berätta för en grupp som är både kunnig och intresserad. Några hade varit på Färöarna flera gånger tidigare. Att en balladresa som denna lyckas beror dock främst på de många färöingar som generöst ställer upp och delar med sig av sina insikter. Det att förmedla kunskap och skapa kontakter mellan länderna är just uppgiften för oss inom Samfundet Sverige-Färöarna.