En av Samfundets medlemmar, Kjell Havring, ställde upp för att för ett tjugotal åhörare den 19 februari 2014 berätta om sina upplevelser 1977 på ön Hestur där den enda bygden har samma namn som ön. Den hade då 40 invånare, nu hälften så många.
Fredsföreningen
Han kom dit genom fredsföreningen IAL, Internationella Arbetsläger som är den svenska grenen av Service Civil International, som grundades av en schweizare efter första världskriget. I första lägret 1920 deltog både fransmän och tyskar för att bygga upp en by på slagfältet i Verdun. Efter andra världskriget växte organisationen och den hade 2013 omkring 773 volontärläger över hela jorden.
Ett sådant läger är i sig en övning i demokrati och samarbete som ofta leder till nära vänskap. Samtidigt gör volontären en viktig insats för ett ideellt projekt som inte skulle kunna genomföras utan frivilligt arbete. Deltagaren betalar sin resa, organisationen står för resten.
Swimmingpool
Kjell Havring, som kommer från Tornedalen och arbetade i Stockholm, var 27 år. Han hade tidigare genom IAL varit på ett läger för att lägga ett ljusspår i Varanger, i Nordnorge.
Nu fick han chansen, driven av spänningen och fredstanken, att tillsammans med ett tiotal andra unga från Tyskland, Holland och Schweiz göra en insats för den simbassäng som folk i bygden Hestur önskade sig.
Han visade fina bilder från Hestur. De unga var inhysta i det gamla skolhuset, som hade en sal och ett pentry. Där sov de, lagade mat och underhöll varandra. Det var aldrig någon diskussion om arbetstiderna för det var så roligt att jobba med de tre från bygden som också var med. En liten lastare fanns för transporter och cementblandare, men det mesta gjordes med muskelkraft.
Stenar hämtades vid stranden för fundament. Väggarna byggdes upp av prefabricerade betongblock. På tre veckor hann hallen en bit. En av Kjell Havrings vänner var där på läger två år senare och fick vara med då 16-metersbassängen, efter fem års arbete, fylldes med vatten. Det var stort.
Mera av Färöarna
Flera utflykter gjordes bland annat till Gjógv så att de unga fick en uppfattning av öarna innan de for hem. De for med känslan av att ha gjort en insats, rika på erfarenheter och minnen. Kjell Havring berättar att vädret ofta var fint, men de fick känna av de regntunga molnen och han insåg att naturen är större än människan. Det var den största lärdomen.
Simhallen
Kjell Havring hade noterat att simhallen idag har en telefon och funderade på att ringa och fråga om det är öppet. En åhörare hade övernattat i salen under bassängen och det var en upplevelse att på kvällen få simma i den. En annan hade varit på Färöarna just sommaren 1977 då det såg ut som om tidningarna inte skrev om annat. Det blev en trevlig kväll om hur viktiga intryck från unga år kan vara.
Bilder
Klicka på en bild för att starta bildgalleri.
