Två vackert handgraverade frimärken som illustrerar traditionell lunnefångst gavs ut 2018. Gravören är svenske Martin Mörck.
På fågelberget
Ett av frimärkena visar en fågelfängare på väg mot en plats, fleygingarsessur, där han inte är alltför synlig för de flygande fåglarna.
På fötterna har han valkade ullskor, skølingar, fastsatta runt vristen med tjocka ullsnören. Ullskorna gör att han inte halkar när han klättrar i berget.
Han bär på en fleygingarstong, en ca. fyra meter lång fångsthåv, och på ryggen har han en leypur, en fyrkantig spjälkorg.
En leypur bärs med ett brett band över pannan. Ett flätat ullband binder fångstmannen runt midjan. Där kan han hänga de fångade fåglarna genom att sticka upp deras huvud under bandet efter att han raskt knäckt halsen på dem.
Kanske tänker mannen på frimärket att han ska plocka grissleägg när han ändå är i fågelberget. Han har inte någon skinnpåse med sig att lägga äggen i så han får lägga dem i sin leypur och varva med gräs så att de inte slås sönder.
Innan han ger sig ner i fågelberget har han, som traditionen bjuder, läst en bön.
Till havs
Det andra frimärket visar en båt med tre män, en av dem ror och de två andra sitter med varsin fleygingarstong i händerna.
De färöiska fågelbergen ligger i huvudsak nord och väst på öarna.
Lunnefågeln häckar mestadels i djupa hålor som de med sin kraftiga näbb och sina vassa klor gräver ut i gräsklädda slänter i den översta delen av fågelbergen. Tack vare fågelspillningen har dessa områden, kallade lunneland, en frodig grönska.
I mitten av april kommer fåglarna tillbaka till sina gamla bohålor men inte förrän i slutet av maj börjar häckningsperioden. Lunnefågeln lägger endast ett ägg och föräldrarna turas om att ruva och mata ungen. Lunnefågelns föda består av lundasild/nebbasild (Ammodytes) som på svenska kallas tobis.
I slutet av juni kommer de ännu inte könsmogna ungfåglarna och slår sig ner i kolonin. De tar ständigt flygturer ut över havet och man har noterat att de då flyger mot vinden utefter land, de vänder sedan ut mot havet och därefter tillbaka i en stor båge, den så kallade lunneringen. När fågeln flyger utefter land passar fågelfängaren på att fånga den med sin långa håv. Lunnefågeln som kommer flygande med fisk i näbben, kallad sildberin, flyger däremot rakt mot boplatsen där den hungriga ungen väntar. Sildberin får inte fångas. Lunnen kan hålla upp till 15-20 småfiskar i näbben samtidigt.
Idag
I dag är det endast lov att fånga lunnefåglar under perioden 1 oktober-20 januari på grund av att fågelbeståndet minskat kraftigt under senare år. En liten anledning är minskad tillgång på tobis, men i dag är råttan det största hotet.
Nu för tiden finns all världens mat att köpa i färöiska mataffärer men tidigare var fågelfångsten en livsnödvändig del i den färöiska hushållningen.
Se och hör mer om traditionell fågelfångst och äggsamlande i Sten Nordenskölds film från 1961 Öar i Atlanten
Filmen är uppdelad i fem avsnitt.
