Gunnar Hoydal - Nordenvän, författare och arkitekt

Den färöiske författaren, poeten och arkitekten Gunnar Hoydal var född 12 september 1941 i Köpenhamn och dog 15 mars 2021 i Tórshavn.

Gunnars farfar arbetade på sanatoriet i Hoydalar och tog sitt namn därifrån. Hans far hette Karsten Hoydal och hans mor Marie Louise, född Falk Rönne. Under kriget var de fast i Köpenhamn och flyttade sedan hem med Egil och tvillingarna Kjartan och Gunnar. Dottern Annika föddes i Tórshavn 1945. En tid bodde familjen i Ecuador då Kjartan, sakkunnig både inom lantbruk och fiskeri, var rådgivare åt FN. Han var författare och färöisk politiker. Gunnars bror, Kjartan, var marinekolog och fiskeriexpert och politikern Högni Hoydal är son till honom.

Gunnar studerade på Kunstakademiets Arkitektskole i Köpenhamn och under tiden gjordes en uppmätning av Tinganes och den gamla Havn på Reynið. Som arkitekt i Köpenhamn vann han, med två andra, 1969 en tävling om den då slitna bebyggelsens framtid. När han 1972 fick tjänsten som stadsarkitekt i Tórshavn flyttade han och hans hustru Jette, lärare och översättare, född Dahl, hem. Deras barn är Marianna, Kristina och Dánial.

Gunnar var en av dem som förstod vad det gamla Tórshavn skulle komma att betyda i framtiden. Han var också den som ritade det två radhuslängorna i norr, ovanför staden. Kommunen stod för allt markarbete och de gjutna väggarna mellan husen. Sedan kunde ägarna ganska fritt planera mellan gavlarna. Det var ett sätt som sparade både ytor och kostnader och husen blev mycket omtyckta.
Gunnar fick ett stort inflytande på stadsplaneringen i Tórshavn. Han åtog sig också alla möjliga uppgifter i förenings- och kultursammanhang. Många är de nordiska möten där han tagit hand om deltagarna, även Samfundets medlemmar har haft stor glädje av hans berättelser om staden och om färöisk kultur.
Parallellt med dessa sysslor och det kommunala arbetet skrev Gunnar dikter, noveller, pjäser, böcker om konst och romaner och verken rönte stor uppskattning. Efter 1997 ägnade han sig åt eget skrivande, men deltog till exempel också i Tórshavnar býaratlas som kommunen gav ut 2007 för att öka förståelsen för den byggda miljön. Idén var troligen hans.

När museer från Island, Grönland och Färöarna 1980 inledde ett samarbete, kallat Nordatlantmuseet, var det Gunnar och jag, som stadsantikvarie i Reykjavik, som talade om bevarandet i stadsmiljö. Då möttes vi.
När Skandinaviska museiförbundet 1993 höll möte med tema Museer och identitet, var det Gunnar som inledde i Norðurlandahusets stora sal. Han satt ensam vid ett bord och såg både blyg och lite olycklig ut. Under rubriken Sandhed og samhed et sted i havet, beskrev han öarnas svåra mentala situation efter den ekonomiska kraschen. Åhörarna satt knäpptysta och det var en magisk situation.
Helt annorlunda var det 2006 när Gunnar hjälpte mig att ordna en fest i Pæsastova i för Samfundets medlemmar och några skandinaviska museimän och några till. Det var han som for till Rúsan och han hämtade beställda smörgåsar. Vid bordet berättade Gunnar om J.Chr. Svabo, som bott i husets minsta del i början av 1800-talet. Där spelade Svabo fiol för en fröken som kommit på besök med en flaska vin i en korg. Några av hans noter hittades i taket när huset restaurerades. Gunnar beskrev också hur Willian Heinesen sett ner på huset från andra sidan Bringsnagata. Talet var storartat och det var som om det tunga torvtaket lyfte! Musikern Kristian Blak reste sig och sade att han inte var en ordens man, men kunde spela. Vi fick både Svabos melodier och annat fyrhändigt på pianot med en norsk deltagare. Jette berättade att Gunnar kommit något sent hem, men så lycklig.

Det var en ynnest att få höra till Gunnars vänner och jag har saknat honom sedan han drabbades av minnesförlust. Nu är han borta, men som monument står hans arbete för Tórshavn, hans skrifter och sångerna som systern Annika sjunger.

Gunnar Hoydal 1941-2021